Crazy Lady

*Rassel, rassel, lirk, lirk* lät det från ytterdörren. Patrik och jag stirrade förskräckt på varandra, höll
någon sig på att bryta in? Försiktigt tassade vi bort till dörren för att kika genom titthålet, då det plötsligt
började ryckas frenetiskt i handtaget. Jag blev livrädd och flög in i sovrummet, med dörren svagt på glänt
för att kunna se vad som hände. Personen höll på att försöka trycka in något i nyckelhålet, "Det är den
konstiga tanten med hunden" väste Patrik. "Öppna då!" mimade jag till honom, och så öppnade han
dörren och frågade vad som stod på. -Oj, men herregud! utbrast tanten och såg förvirrad ut. -Förlåt! Så gick hon.

På en sekund gick jag från att vara vettskrämd till att tycka synd om den stackars senildementa tanten som
trodde att det var hennes dörr. Och då har vi ändå en A5-skylt med våra namn på... Häromdagen hade hon
glömt av portkoden och kom inte in, så Patrik släppte in henne när han var på väg ut. Hon höll på att försöka
få med sig sin schäfer som sprang runt okopplad. När Patrik kom tillbaka nån halvtimma senare, hade hon
precis gått in i hissen för att åka upp till sig. Usch vad hemskt.